• Snöskoter Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

    Snöskoter

När årets mörka månader lyses upp av den vita snön kommer den fram ur bodar och garage. Snöskotern – en maskin och ett fenomen nära förknippad med norra Sverige och inte minst Norrbotten.

SnösKOTER

Rusa fram på en nypreparerad skoterled eller snegla nöjt över axeln på din fullastade timmerkälke. Susa uppför en backe i yrande pudersnö eller njut av våren på en solindränkt rödingsjö.

Snöskotern tar oss ut i naturen utifrån våra olika behov och önskemål oavsettt om vi är nöjesåkare, renskötare, fjällräddare eller har slut ved i bodan.

En tidig cat

Snöskotern (Nbm 17211) som du ser på bilden är en Arctic cat modell 100 eller 101 av årsmodell 1963 eller 1964. Under huven sitter en Kohlermoter på 7,5HK.

Denna maskin har verkat i  Bodträskfors, Bodens kommun och har haft en ägare. Ägaren köpte skotern i mitten av 1960-talet hos Stålnackes i Kiruna. Främst har den använts till fiske, skogsbruk och vedkörning. Snöskotern väcker många frågor. Hur många Norrbottningar hade snöskoter under 1960-talets början? Hur hamnade detta exemplar i Bodträskfors? Hur många finns det kvar idag?

Skotern donerades till Norrbottens museum i början av 1980-talet. Vi är glada att ha detta stycke skoterhistoria hos oss!

Skoter, logga, foto Daryoush Tahmasebi

Modell 100 var Arctic cats första skoter med motorn placerad framtill. Detta visar på skoterns utveckling från klumpiga, bakmotordrivna motorredskap främst till för arbete, till de förhållandevis lätta, kraftfulla snöskotrar som används idag.

Cat med björn på

Modell 100 var också den första snöskotern tillverkaren producerade under namnet Arctic cat. Tidigare var namnet  Polar. Det kan därför sägas att detta är den första modell av Arctic cat som tillverkats. Lägg märke till logotypen i form av en isbjörn (eng: Polarbear) som har sin förklaring i företagets tidigare namn.

Följande modeller 100 D, 101, 120 och 140 bygger vidare på den ursprungliga modell 100. På exempelvis modell 100 D introducerade Arctic cat för första gången avtagbar glasfiberhuv.

Snöskoterhistoria

Det finns källor som menar att det första så kallade „översnöfordonet“ byggdes av två bröder i Jämtland. Det var en T-ford som fått skidor på framhjulen och larvband på bakhjulen. Det byggdes många varianter av denna typ av fordon under tidigt 1920-tal, oftast vad de stora och klumpiga.

Nästa steg i skoterns utveckling stod Carl Eliason från Wisconsin för. Han byggde en snöskoter för hand 1923 och fick patent år 1927. På den tiden var skotrar stora maskiner eftersom motorerna var tunga och de var svåra att manövrera.

Under 1930-talet uppfann Joseph-Armand Bombardier en framdrivningsmetod bestående av gummiklädda tandade hjul och en gummiklädd matta. Något som känns igen från dagens skotrar.

Många menar att det är först under sent 1950-tal som snöskotern av den moderna typen föds. Skotrarna blir nu de öppna, en- eller tvåsitsiga maskiner med lättviktsmotorer de är idag.

Praktisk maskin

Snöskoterns intåg hade stor betydelse för många människor i Sverige. Lantbrevbäraren Bertil Thomasson berättar under 1960-talets mitt hur han med skoterns hjälp klarade av sin krävande sexmilatur på blott fyra timmar. En tur som tidigare ibland tagit honom fyra gånger så länge.

Även renskötare och skogsnäring var snabba att anamma det nya fortskaffningsmedlet. Algot Johansson i Vitvattnet berättar i Norrbottens kuriren 25 februari 1969 att båda hästarna och traktorn fick vila medan han körde virke i skogen med skotern. För renskötaren innebar snöskotern att bland annat kunna transportera proviant, samt spara på både renskötarens och hundens krafter genom att slippa åka skidor eller plumsa i djup snö.

Skotern mångdubblar effektiviteten i arbetet när kraft och tid sparas. Skotern var billig jämfört med alternativa fortskaffningsmedel såsom snövesslan som kostade nästan det fyrdubbla.

Fjällvärlden krympte när skotern kom

Kuriren rapporterar 16 april 1966 om den första svenska skoterexpeditionen då nio skotrar knattrande lämnade Abisko turiststation med målet Mörtsil utanför Östersund. En sträcka på närmare 100 mil som beräknades tillryggaläggas på kring två veckor.

De stora frågorna var: Ska skotrarna hålla hela vägen? Kommer deltagarna att köra fast och bli sittande i den djupa snön? Frågor bekanta för snöskoterförare än idag.

Svenska skotermärken

Två kända svenska snöskotertillverkare var Sno-Tric/Aktiv och Ockelbo. Tillverkningen av båda märkena lades ner under slutet av 1980 och början av 1990-talet. Andra kända svenska snöskotermärken som funnits är Diana, Rajd, Rush, Sinus och Larven.

Debatt om skotern

”Vi förundrades, skakade på våra huvuden och skrattade åt dessa motordrivna tingestar som kallades snövesslor och bandmotorcyklar. Färden var klumpig och högljudd, maskinerna tunga och otympliga men snön yrde och ripkullarna flög när skotern gick sin segerrika frammarsch mellan dvärgbjörk och granruskor på tidigt 1960-tal“ (Ur: Kiruna 100-årsboken del II).

I takt med snöskoterns intåg har debatten förts hur och var snöskoter får framföras. Statliga utredningar har sett över snöskoterns lämpliga användning. Hänsynsfrågor gentemot bland annat renskötsel, naturvård, turism, jakt- och fiskevård har varit i fokus. Ålders- och hastighetsgränser samt regleringar av olika slag har införts.

Att människan med snöskotern på gott och ont kan ta sig fram i skog och på fjäll har diskuterats. Debatten om snöskotern i den svenska naturen har pågått länge och är lika aktuell idag som vid skoterns intåg under tidigt 1960-tal.

I Sverige finns idag ca 164 400 registrerade skotrar, varav ca 40 200 finns i Norrbottens län. Det innebär att i snitt omkring var 6:e norrbottning äger en registrerad snöskoter.


Se mer:

I museets föremålsdatabas Carlotta finns information om Månadens föremål och om fler föremål i våra samlingar: Månadens föremål i Carlotta.

Läs mer:


Text: Anna Lundgren