Isskåp från ett köpmanshem i Luleå

En modernitet som underlättade i köksarbetet var isskåpen, föregångare till vår tids kylskåp.

Norrbottens museum mottog 1969  en större samling föremål som har tillhört konsul Albert Pettersson och hans familj. Föremålen belyser livet i ett burget köpmanshem i Luleå från tiden omkring 1910-1940-tal.

Albert Pettersson var under många år anställd av firman AB N. O. Lundström & C:o, som han sedan övertog år 1923. N. O. Lundström & C:o var på sin tid ett ledande företag i Norrbotten inom kolonialvarubranschen. Företaget hade även ett eget kafferosteri. Utöver att vara företagsledare hade Albert ett flertal andra uppdrag, han var bland annat nederländsk konsul under många år.

I samlingen från konsul och grosshandlare Albert Pettersson och hans hustru Ellens hem ingår bland annat möbler, husgeråd, prydnadssaker och kläder. I gåvan ingick även ett isskåp.

Isskåp

Isskåp förekommer från slutet av 1700-talet, och då framför allt i städerna. De blir vanligt förekommande först under senare delen av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Isskåpen såg ut ungefär som ett kylskåp, men de var tillverkade i trä och invändigt klädda med zinkplåt. De har haft olika konstruktioner, men i senare modeller placerades isen i en plåtbehållare upptill i skåpet. Smältvattnet rann ut genom hål i isbehållarens botten och ned mellan skåpets dubbla väggar. På så sätt kom kyla både uppifrån och från sidorna, där det kalla vattnet rann ner. Vattnet tappades ur genom en kran.

Tappkran 10437 3 Foto Åke Åstroem       Isskaap 10437 Foto Åke Åstroem 

Skåpen var ofta dekorationsmålade för att efterlikna marmor, så även konsul Albert Petterssons isskåp (Nbm 10437), vilket är tillverkat av firman Julius Slöörs Jern o Redskapshandel, Stockholm. Isskåpen användes i många hushåll ända fram till mitten av 1900-talet. Efter andra världskriget blev det allt vanligare med mekaniska kylskåp.

Isen

Isen som användes i skåpen sågades upp för hand med stora issågar ur sjöar och vattendrag. De stora blocken förvarades travade på varandra i enorma högar täckta av tjocka lager sågspån, så kallade isstackar. På så sätt kunde man bevara isen under hela året.

I många städer var det bryggerierna som tillhandahöll is. De stora blocken levererades till hushållen med häst och vagn, och senare med lastbil, av iskarlar. Den sista biten in till isskåpen, som ofta var placerade i den svala köksfarstun, bar iskarlarna de stora blocken på ryggen. 

 

Anja Wrede
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2014)


Fler berättelser ur samlingarna  >