Rakknivar och andra rakdon

Pincett, flintredskap, rakknivar, rakhyvlar och rakapparater – kampen mot skägget har pågått sedan lång tid tillbaka.

Skäggmodet har ändrat sig under årens lopp. Genom arkeologiska fynd vet man att rakning förekom redan under förhistorisk tid. Mannens kamp med att avlägsna sin skäggväxt har pågått sedan mycket lång tid tillbaka och har ofta varit en plågsam företeelse. Det är inte förrän på senare år i mänsklighetens historia som rakning blivit en någorlunda behaglig sysselsättning.

Pincetter och flintredskap

På 10 000 år gamla grottmålningar kan man se skägglösa män och män med korta skägg. De första redskapen för rakning och putsning tros ha varit primitiva pincetter och flintredskap. De gamla egyptierna rakade hela kroppen, åtminstone i de högre samhällsklasserna. Omkring 4000 f.Kr. tillverkas rakknivsliknande redskap av kopparlegering i Egypten.

Under bronsåldern, omkring 1500-500 f.Kr. begravdes männen ofta med sin rakkniv och sin pincett. Variationen på rakknivarna från den här tiden är stor och kan ofta användas för att datera gravarna. Även vikingarna tycks ibland ha rakat sig, vilket ett antal vackra rakknivar vittnar om. Från den här tiden, när redskapen börjar tillverkas av järn, finns inte rakknivar bevarade i samma utsträckning som tidigare eftersom järnet inte bevaras lika bra som brons.

Rakknivar

Rakkniven i sin nuvarande form kan härledas tillbaka till romartiden. Julius Ceasar, var liksom många andra män i det romerska riket, prydligt renrakad. Den typiska rakkniven med blad som går att fälla in i skaftet förekom redan under medeltiden. Under årens lopp har rakkniven tillverkats i en rad länder och tillverkas fortfarande i ett litet antal. Rakknivarnas kvalité har varit bättre i länder med lång tradition inom järnhantering, som Sverige, Tyskland, England och Frankrike.

Bilden ovan visar ett fodral med sju rakknivar (Nbm 11505) ur museets samlingar, en för varje veckodag. Fodralet är sytt i sämskskinn och veckodagarnas namn är broderat i moulinégarn. Rakknivsfodralet har tillhört en man från Nederkalix socken som levde mellan åren 1867-1916.

Rakborste och strigel

För att mjuka upp stubben innan rakning har olika sorters tvål och oljor använts, men ibland bara vatten. Fram till mitten av 1700-talet använde barberaren en svamp eller bara fingertopparna för att åstadkomma ett lödder. Rakborsten, en fransk uppfinning, började användas på 1750-talet. När det uppstod sår användes blodstillande alunstickor. För att få upp skärpan på rakknivarna vässades de på en strigel, ofta en läderrem.

Rakhyvlar

Fransmannen Jean-Jaques Perret, knivtillverkare i Paris på 1700-talet, fick en hudsjukdom efter att ha blivit rakad hos barberare. Han framlägger då idén att män borde lära sig att raka sig själva och uppfinner 1762 den första säkerhetsanordningen till rakkniven, som gör det något säkrare att raka sig själv utan att skära sig. Han kallar sin kniv för "Raisor à Rabot". Den blir lite av en föregångare till rakhyveln, även om den fortfarande mer ser ut som en kniv.

Utvecklingen av rakkniven mot hyvel fortsätter. Under 1800-talet patenterade fler och fler uppfinnare sina idéer när det gällde olika typer av rakhyvlar och mot slutet av 1800-talet blev det ännu lättare att raka sig själv, relativt riskfritt. De flesta rakade sig dock fortfarande hos en barberare, vilket minskade risken till skärsår, men kunde innebära att man fick skäggsvamp, en infektion som spreds genom smutsiga borstar och redskap.

Idén till den moderna rakhyveln med utbytbara blad föds av King Camp Gilette år 1895. Gilettes uppfinning var både säkrare och mer hygienisk än sina föregångare och ändrade snabbt på männens rakvanor.

Rakapparater

På det tidiga 1930-talet börjar de första rakapparaterna säljas, men slår inte igenom förrän i mitten på 1940-talet. Trots hyvlar och elektriska apparater har den klassiska rakkniven inte helt spelat ut sin roll, det finns fortfarande män som anser att det är den som ger det absolut bästa resultatet.

 

Anja Wrede
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2008)


Läs mer:

  • Pinfold, Wallace G, Näste man till rakning: mannens dagliga kamp förfulländning, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 2000.
  • Sjölin, Thorsten, Rakning: en kort historik med tips om hur man kan samla, Samlarförbundet Nordstjärnan, 1983.

Fler berättelser ur samlingarna  >