• Virknål med handtag i luffarslöjd Göran Dahlin © Norrbottens museum

    Virknål med handtag i luffarslöjd

I museets föremålssamling finns denna virknål i metall, med vackert dekorerat handtag som påminner om luffarslöjd.

Virknål, även kallad kroknål, är som namnet antyder en nål med en krok i ena änden. Virknålar finns i en mängd olika utföranden och är tillverkade av olika material. Denna nål (Nbm 26657) är helt i metall. Virknål används för att skapa garnarbeten uppbyggda av öglemaskor, och verktygets krok underlättar helt enkelt skapandet av dessa öglor.

Virkningens ursprung

Det är svårt att säga exakt hur gammalt virkhantverket är eller var det har sitt ursprung. Det finns teorier om att italienska nunnor ägnade sig åt virkning redan på 1500-talet. Andra menar att tekniken uppstått i Mellanöstern och spridits till Europa i och med den arabiska inflyttningen i Spanien. Det finns också teorier om att man i Sydamerika och Kina virkade redan för mycket länge sedan. Däremot har ingen av dessa teorier hittills kunnat bevisas.

I Europa finns tecken på att virkning under slutet av 1700-talet utvecklades från ett äldre hantverk som kallas tambursöm. Vid tambursöm broderas garn eller tråd på ett uppspänt tyg, men hjälp av en krokförsedd nål. Sömmen som skapas är identisk med den luftmaskbåge som oftast utgör basen i ett virkat arbete. I Sverige räknas virkning vara en relativt ung teknik som kan spåras tillbaka till ungefär början av 1800-tal.

Pälsband, foto Göran Dahlin

Detta pälsband (Nbm 4238) som också finns i museets samlingar är virkat i flerfärgsteknik där bland annat årtal virkats in som en del av mönstret. Pälsband eller pälsskärp tillhörde mannens garderob och knöts över bröstet och magen för att hålla ihop pälsytterplagget.

Pälsbanden virkades oftast utan att arbetet vändes vid slutet av varje varv. Samtliga varv virkades då alltså på samma sida hela tiden, vilket innebar att garnet togs av efter varje varv. Garnstumparna i början och slutet av varje varv kunde därför användas som dekorativ frans om man så önskade.

Hemslöjd eller onyttigt lyxarbete?

Ett till synes oskyldigt handarbete som virkning omdiskuterades faktiskt livligt på kontinenten och i Norden under perioden kring sekelskiftet 1900. Man hade nämligen fått för sig att det var nödvändigt att skilja mellan nyttigt och onyttigt handarbete. I och med detta ansågs virkning vara ett onyttigt lyxarbete och förbjöds inom textilundervisningen på vissa skolor. Det rådde stor oenighet om detta och vid vissa skolor struntade man helt enkelt i förbudet.

Till exempel i Danmark, blev denna kontrovers en klassfråga där hemslöjdsrörelsen som representerade överklassen inte ansåg att virkning utgjorde äkta dansk hemslöjd. Dansk folkemuseum följde hemslöjdsrörelsens direktiv vilket påverkade uppfattningen om vad som var värt att bervara eller ej. Detta kan vara en av orsakerna till att virkade arbeten inte togs in i museets samlingar förrän i slutet av 1910-talet.

Från virkade prover till internet

Under 1800-talet spreds virkmönster på olika sätt. Den äldsta spridningen skedde antagligen genom att personer som behärskade tekniken lärde upp andra. Ett sätt att sprida denna kunskap var att att virka "provbitar" som kunde gå i arv eller spridas utanför familjen. Under 1840-talet utkom de första tryckta virkbeskrivningarna på svenska, vilket bidrog ytterligare till teknikens spridning.

Virkprover användes fortfarande parallellt och i museets samlingar finns exempel på detta. De tre virkproven tillhör en provsamling (Nbm 11269) bestående av ett 100-tal prover som troligtvis tillverkades under slutet av 1800-talet.

Virkprov, foto Göran Dahlin

Virkprov, foto Göran Dahlin (1)

Virkprov, foto Göran Dahlin (3)

Under senare år tycks textila hantverk fått ett uppsving, bland annat virkning, där traditionella mönster och virktekniker kombineras med nya idéer. Tack vare litteratur och internet sprids både gamla och nya virktekniker, mönster och tips till den som vill testa hantverket. Gamla tekniker och mönster är fortfarande populära men tillverkas nu också i modern tappning. Detta kan man se mängder av exempel på, bland annat i moderna handböcker och på internet.


Läs mer:

  • Knight, Erika, Enkel virkning. 2004.
  • Paludan, Lis etc, Hemslöjden (1986:6).
  • Sandgren, Pia, Ursprung: okänt. Virkningens utveckling i Sverige fram till 1900-talet. C-uppsats, Lindköpings Universitet, 2009.
  • Stålberg, Wilhelmina, Den nya wirkboken, en fullständig anvisning till alla slags wirkningar, Kumla 1977. Originalutgåvan publicerades 1848.

Text: Mirjam Jonsson