Kiruna stadsplan
När Kiruna etablerades kring förra sekelskiftet utgjordes samhället av tre olika områden: Bolagsområdet, den så kallade Stadsplanen, samt Järnvägsområdet. Olika aktörer styrde utvecklingen inom respektive område.
Bebyggelsen lokaliserades till lågfjället Haukivaara, som hade ett relativt gynnsamt lokalklimat och låg strategiskt mellan de båda gruvbergen Luossavaara och Kiirunavaara. Dåtidens kommunikationsmedel förutsatte att bostäderna låg nära arbetsplatsen. Kiruna fick stadsrättigheter 1948, varpå Bolagsområdet, Stadsplanen och Järnvägsområdet blev en enda administrativ enhet.
Det var också under 1940-talet som Kirunas bebyggelse började expandera utanför dessa tre, ursprungliga områden. På 1940-talet etablerades jägarskolan. På 1950-talet behövs fler bostadsområden, och då planlades Luossavaaraområdet och Triangeln. På 1960-talet fortsatte expansionen med bland annat Lombolo, Sandstensberget och Terrassen.
Klimatanpassad Stadsplan
Stadsplanen anlades som komplementsamhälle till Bolagsområdet. Kirunas grundande räknas till 27 april år 1900 när Kungl. Maj:t fastställde stadsplanen som upprättats av Per Olof Hallman och Gustaf Wickman. Stadsplanen anlades efter kontinentala idéer, och den första i sitt slag i Norden. Istället för en traditionell rutnätsplan, är Kirunas stadsplan organiskt utformad och anpassad efter terrängen.
Brutet gatunät, många mindre platsbildningar och utblickar mot det omgivande landskapet präglar planen. Utmärkande är också den nedtonade samhällshierarkin. Det finns inget centralt beläget torg, byggnader som disponentbostad eller bolagskontor dominerar inte stadsbilden. Inom Stadsplanen kunde privatpersoner köpa tomter, och bygga sina egna hus.
Centrumsanering
Under slutet av 1950-talet, fram till början av 1970-talet, rivs stora delar av centrum. Bebyggelsen ansågs hålla en låg standard, liksom affärslokalerna. Därtill ville man ha en högre grad av stadsmässighet, med tanke på att Kiruna fick stadsrättigheter 1948.
Offentliga byggnader
I området mellan Bolagsområdet och Stadsplanen uppfördes offentliga byggnader som skolor, sjukstuga, brandstation, kyrka och förvaltningsbyggnader.
Bostadsområden
Kirunas äldsta kvarvarande bostadshus inom Stadsplanen.
Bostadsområdena inom Stadsplanen präglas av stora tomter som är förhållandevis gröna, tack vare att man sparade den vegetation som fanns när Haukivaara bebyggdes.
Många av dagens byggnader härrör från 1920-talet. På 1920-talet märktes också en strävan att få centrum mera stadsmässigt. Detta skedde bland annat när kvarteret Grundläggaren åter bebyggdes efter en brand. Istället för låga trähus byggdes klassiserande stenbyggnader i slutna kvarter.
Arkitekt Ralph Erskine
Det rådde även bostadsbrist i Kiruna, varför det var angeläget att bygga fler bostäder. Stadsplanen räckte inte längre till, och Kiruna byggdes ut med fler stadsdelar. Kvarteret Ortdrivaren, med höghusen Snusdosan och Spottkoppen, och de lägre Mullbänken och Berlinmuren, är kanske det mest välkända exemplet på det som byggdes under perioden. Bild tre: Flerbostadshuset "Idioten"
I januari 2017 köpte LKAB de 138 bostadsrätterna i Ortdrivaren, och revs på grund av gruvverksamheten.
Läs mer:
- Ahnlund, Mats & Brunnström, Lasse, "Bolagssamhällen i Norden – från brukstid till nutid", Bebyggelsehistorisk tidskrift, 1993 (Nr 25), s. 49-80
- "Bevarandeplan Kiruna C". Byggnadsnämnden 1984. Antaget av kommunfullmäktige 1984-09-10, § 210
- Brummer, Hans Henrik (red.), "Kiruna: staden som konstverk", [Waldemarsudde], [Stockholm], 1993
- Brunnström, Lasse, "Kiruna – ett samhällsbygge i sekelskiftets Sverige", Förf., Diss. Umeå : Univ., 1981[Umeå], 1980-1981
- Gradin, Eva, "Kiruna stadshus som offentlig mötesplats och kommunal arbetsmiljö", Norrbotten, 1999, s. 169-182
- "Kiruna: 100-årsboken", Kiruna kommun, Kiruna, 2000
- "Kulturmiljöanalys Kiruna etapp 1", Kiruna kommun, 2008
- Sjöholm, Jennie, "Vad är Kiruna värt? Kiruna – en kulturvärderingsanalys", Norrbottens museum, dnr 629-2006, Luleå, 2008
Tillbaka till kulturhistoriska byggnader i Kiruna >
Tillbaka till flera kulturhistoriska byggnader i Norrbotten >