Gallejaur
Norrbottens museum har dokumenterat livet i byn Gallejaur vid gränsen till Västerbottens län. Byn blev 2008 ett kultur- och naturreservat. Gallejaur i Arvidsjaurs kommun är en enastående välbevarad by från 1800-talet, där byns nio gårdar står timrade och omålade omgivna av betes- och slåttermarker. Här känns det som att tiden har stannat.
Sedan 1600-talet har staten stimulerat upptagandet av nybyggen i inlandet. Men inte förrän under 1800-talet tog nybyggarverksamheten fart. Befolkningsökningen i de äldre byarna ledde till att marken inte räckte till och man var tvungen att söka nya områden att bruka. Nybyggena placerades oftast mot en södervänd lid (skogs- eller bergssluttning) för att odling skulle kunna bedrivas på ett gynnsamt läge.
Det var vanligt att boskapsskötsel var grunden för småbruken. Därför var det viktigt med goda slåttermarker för tillförskaffning av vinterfodret. Man nyttjade myrarnas gräs och förbättrade avkastningen på de naturliga ängarna genom att översvämma dem med hjälp av dammanläggningar och silängar. På detta vis tillfördes myrmarken näring i form av mineralrikt vatten. Fiske var en viktig binäring och därför placerades nybyggen även nära en sjö.
Utställning
Utställningen "Gallejaur − en fotografisk dokumentation", baserades på en etnologisk dokumentation av byn Gallejaur som Norrbottens museum gjorde på uppdrag av Länsstyrelsen i Norrbotten. Utställningen visades i Norrbotten 2003−2006. I samband med reservatsinvigningen överlämnades utställningen till Stiftelsen systrarna Karlsson i Gallejaur.
Exhibition Catalogue - English
Gallejaur - Erik Eriksson 90 år
När Erik Eriksson, gallejaurbon och även en av våra informanter i projektet, fyllde 90 år den 19 oktober 2011 var vi på plats och spelade in detta klipp:
Erik Eriksson avled 22 april 2012.
Gallejaur - byn där tiden stannat
Ett av dessa nybyggen som togs upp i Arvidsjaurs socken var Gallejaur, som bebyggdes omkring 1800. Kronan erbjöd mellan 15 och 40 års skattefrihet för alla som ville bosätta sig och odla mark i inlandet. Men kraven på nybyggarna var också hårda. Kraven som ställdes på nybyggarna i Gallejaur var att de under de första sex åren bland annat skulle ha röjt två tunnland skog och byggt ett fähus för åtta kor och en häst samt en foderlada. Under 1800-talet växte byn och på 1860-talet hade inägomarken fått ungefär den omfattning som i dag brukas.
Ett kultur- och naturreservat
Än idag finns de äldre dragen kvar i byn både vad gäller bebyggelse, terrängläge och byns odlingsmarker. Den ursprungliga vägen leder in mellan de nio gårdarna som ligger i skogsbrynet i Gallejaur by. Här finns flera mycket välbevarade gårdsgrupper. De flesta av byggnaderna är timrade och omålade. Några har ved och spåntak och några av mangårdarna har två våningar med full takhöjd.
Här finns flera ekonomibyggnader, lador, en av länets få bevarade storhässjor samt fägatan som användes när djuren sommartid släpptes ut på bete i skogen. Runt bebyggelsen finns betesmarker där kor och får betat, slåttermark och rester av översilningssystem. Bebyggelsebilden är ännu mer mångskiftande genom att den också består av flera för inlandet typiska byggnader från 1900-talets första hälft, samt ett antal sommarstugor som är tillkomna efter 1960.
Idag är Gallejaur ett kulturreservat och den gamla stora skogen runtomkring naturreservat. Gallejaur är också ett av Sveriges riksintressen för kulturmiljövården.
