Bolagsområdet, Kiruna
När Kiruna etablerades kring förra sekelskiftet, utgjordes samhället av tre olika områden: Bolagsområdet, den så kallade Stadsplanen, samt Järnvägsområdet. Olika aktörer styrde utvecklingen inom respektive område.
Bebyggelsen lokaliserades till lågfjället Haukivaara, som hade ett relativt gynnsamt lokalklimat och låg strategiskt mellan de båda gruvbergen Luossavaara och Kiirunavaara. Dåtidens kommunikationsmedel förutsatte att bostäderna låg nära arbetsplatsen.
Kiruna fick stadsrättigheter 1948, varpå Bolagsområdet, Stadsplanen och Järnvägsområdet blev en enda administrativ enhet. Det var också under 1940-talet som Kirunas bebyggelse började expandera utanför dessa ursprungliga områden.
På 1940-talet etablerades jägarskolan. På 1950-talet behövs fler bostadsområden, och då planlades Luossavaaraområdet och Triangeln. På 1960-talet fortsatte expansionen med bland annat Lombolo, Sandstensberget och Terrassen.
Planläggning
Gruvbolaget LKAB var tvunget att aktivt verka för att ett samhälle bildades. Att det fanns malmfyndigheter i Luossavaara och Kiirunavaara var känt sedan 1600-talet, men först i samband med industrialiseringen under slutet av 1800-talet var det tekniskt möjligt att bryta, förädla och transportera malmen.
Haukivaara och Kiirunavaara var utgjordes tidigare av betes- och kalvningsland för renskötseln, och i området kring Luossavaarasjön fanns flera flyttleder. De närmsta byarna var Kurravaara och Jukkasjärvi.
När Kiruna grundades omring år 1900 var Vittangi det större samhället i området. Norrbottens inland var glest befolkat, men för de industriella satsningarna som gjordes krävdes mycket arbetskraft. Samhällsbildningar som Kiruna var helt nödvändiga för att få till stånd malmbrytningen. För att locka arbetskraft satsade LKAB på att planlägga och bygga ett attraktivt samhälle. Bolagsområdet, med Stadsplanen som komplementsamhälle, byggdes upp parallellt.
Den äldsta delen av Bolagsområdet utgörs av området kring Hjalmar Lundbohmsgården. Den så kallade B 1 – byggnad nummer ett – uppfördes 1890, och så småningom utvecklades området till att bli LKAB:s administrativa och representativa kärna. Byggnader som Disponentbostad, bolagskontor, bolagshotell och ingenjörsvillor byggdes. Även arbetarbostäder byggdes här.
Arbetarbostäder
1904 byggdes Bolagsområdet ut med det som kallas Sibirien, där fler arbetarbostäder upprättades. Bland annat byggdes de så kallade Bläckhornen som är karaktäristiska för Kiruna. Men också andra former av typhus uppfördes, både arbetarbostäder och förmansbostäder. Tjänstemannavillor byggdes i ett område kallat Björkbacken, i nära anslutning till den blivande kyrkparken.
Bostadsbebyggelsen som bolaget lät bygga var modern för sin tid. Arkitektritade bostäder, vatten och avlopp, till och med en spårvagn som underlättade transporterna till och från arbetsplatserna, var en del i ambitionen att bygga ett bra samhälle. En uppbyggnad av skolväsendet hörde också till det som LKAB engagerade sig i.
Läs mer:
- "Bevarandeplan Kiruna C". Byggnadsnämnden 1984. Antaget av kommunfullmäktige 1984-09-10, § 210
- Brummer, Hans Henrik (red.), "Kiruna: staden som konstverk", [Waldemarsudde], [Stockholm], 1993
- Bedoire, Fredric, "Kiruna kyrka: Lappland band I:1", Almqvist & Wiksell, Stockholm, 1973
- Brunnström, Lasse, "Kiruna – ett samhällsbygge i sekelskiftets Sverige", Förf., Diss. Umeå : Univ., 1981[Umeå], 1980-1981
- "Karaktärisering av Kiruna kyrka", Länsstyrelsen i Norrbotten
- "Kiruna: 100-årsboken", Kiruna kommun, Kiruna, 2000
- "Kulturmiljöanalys Kiruna etapp 1", Kiruna kommun, 2008
- Persson, Curt, "Tidig bebyggelse i Kiruna", Norrbotten, s. [140]-165, 2010
- Sjöholm, Jennie, "Vad är Kiruna värt? Kiruna – en kulturvärderingsanalys", Norrbottens museum, dnr 629-2006, Luleå, 2008
Tillbaka till kulturhistoriska byggnader i Kiruna >
Tillbaka till flera kulturhistoriska byggnader i Norrbotten >