Sveriges nordligast glasbruk, med verksamhet mellan åren 1801-1813, var beläget på Kilnäset vid Sangisälvens mynning.

Sveriges nordligaste glasbruk, Sandörsunds glasbruk, var beläget på Kilnäset vid Sangisälvens mynning (Nederkalix socken). Verksamheten på glasbruket var igång mellan åren 1801-1813. Sandörsund var ett av två större glasbruk under den här tiden i Norrbotten, det andra var Långviks glasbruk (1798-1879) utanför Piteå.

Glasfragmenten (Nbm 21183) i Norrbottens museums samlingar härrör från olika kärl tillverkade på glasbruket. Ett av fragmenten utgör ett flasksigill med de instämplade bokstäverna "SSUND" som står för Sandörsunds glasbruk. Ett liknande sigill finns även i Stockholms Stadsmuseum samlingar. Det påträffades vid utgrävningar på 1950-talet, inför anläggandet av Stockholms tunnelbana. Troligen har delar av glasbrukets produktion sålts i Stockholm.

Historik

Efterfrågan på glas var stor på grund av krig på kontinenten. Befolkningsökningen i Sverige, inte minst i norra Sverige, bidrog även den till att behovet av enkla glasprodukter ökade. Diversehandlare och brukspatron Anders Öström, Stockholm, delägare i Björkfors finbladiga såg- och manufakturverk sedan 1798 och Pehr Åström från Korpikå, även han delägare i sågverket, var de som anlade glasbruket.

Under tiden som glasbruket var igång bodde cirka 100 personer på bruket, varav omkring hälften var anställda. På bruket arbetade glasblåsare, smältare, glasritare (glasslipare), skrivare och bruksskeppare. Sandörsunds produktion bestod av fönsterglas, men även av flaskor och andra typer av kärl. Om det idag finns annat än fragment kvar av föremål tillverkade vid Sandörsunds glasbruk är okänt. 

Glasbrukets historia blev kortlivad beroende på konkurrens från glasbruket i Långvik och de stora glasbruken längre söderut.


Text: Anja Wrede