Snäppare och kopphorn
I läkekonsten användes snäppare och kopphorn mot värk och olika typer av sjukdomar.
Snäpparen (Nbm 4016) på bilden har tillhört en "klok gumma" i Jukkasjärvi. Den är tillverkad i mässing, dekorerad med vackra mönster och har ett tillhörande träfodral. Kopphornet (Nbm 3327) som syns överst på bilden är från Gammelstad i Nederluleå socken. Båda föremålen användes när man förr i tiden av medicinska skäl tappade en person på blod.
"Elakt blod"
Koppning utfördes i praktiskt taget varje by. Man trodde att det förebyggde och botade värk och olika typer av sjukdomar. Den folkmedicinska föreställningen var att "elakt blod" förorsakade värk och att detta måste avlägsnas.
Vid koppningen gjordes med hjälp av snäpparen små ytliga sår i huden där man hade värk och därefter sög man fast det antal kopphorn som behövdes. På grund av det vakuum (undertryck) som bildades fylldes hornen med blod och när de var fulla så släppte de från huden. Koppning utfördes mest av kvinnor.
Åderlåtning
Åderlåtning innebar att man med snäpparen slog hål på en blodåder, oftast i armvecket. Blodflödet blev därmed större än vid koppningen. Det var oftast män som utförde åderlåtning. Att tömma sig på blod ansågs ge en medicinskt hälsosam effekt. Genom koppning/åderlåtning minskar de röda blodkropparnas antal och blodet blir tunnare och mer lättflytande.
Per Moritz
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2006)