Värja från 1600-talet

I Norrbottens museums samlingar finns ett tiotal värjor. En av dem är tillverkad i slutet av 1600-talet i det som är dagens Tyskland. Värjan är ett så kallat blankvapen.

Värjan är av Schwedendegen typ (Nbm 2821). Benämningen Schwedendegen (Sverigevärja) härstammar från 1600-talets tyska områden och det trettioåriga kriget. Den fick det här namnet på grund av att den användes mot svenskarna.

Värjtypen användes av de europeiska ländernas fotsoldater och var kortare än de som fanns inom kavalleriet. Den introducerades i Skandinavien omkring 1650.

Tillverkning

Detalj av tysk 1600-talsvärja, foto Åke Åström (1)

Klingan har två inristningar, siffrorna ”1414” och en vargfigur, kallad ”Passau Wolf”, ett varumärke för svärdssmeder från den tyska staden Passau.

Detalj av tysk 1600-talsvärja, foto Åke Åström

Smederna från Passau var kända i hela Europa för sin höga kvalité. Emellertid är denna värja tillverkad i den tyska staden Solingen, vars svärdssmeder också använde ”Passau Wolf” som varumärke. Troligen var det svärdssmeder från Passau som flyttat till Solingen genom så kallad gesällvandring.

Enligt experter på Armémuseum i Stockholm är det klingans utseende och fästet på värjan som avslöjar att den tillverkats i Solingen. Inskriptionen ”1414” kan vara hämtad från Bibeln och Jobs bok 14:14. Där står att läsa: ”Kan en man som dött återuppstå igen? Då ska jag kämpa tills min avlösning kommer”. Detta är en teori, men mycket tyder på att den stämmer med tanke på tiden för tillverkningen av värjan.

Värjan som vapentyp

Värjan som vapentyp var inledningsvis ett stötvapen, men kom även att fungera som ett huggvapen. I Sverige började den användas av både infanteri och kavalleri under senare delen av 1500-talet. Under 1600-talet var den det förhärskande sidovapnet i de europeiska arméerna, men i mitten av 1700-talet började den trängas undan av pallaschen, sabeln och huggaren, vilka var kraftfullare huggvapen. 

Den kom att leva vidare i civilt bruk som dräktvärja. Hov- och ämbetsvärjan var ett värdighetsattribut och ett konstnärligt utsmyckat tillbehör till dräkten. Dräktvärjan brukades även som duellvapen.

 

Mattias Strand
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2015)


Läs mer:

  • Cut & Thrust weapons, Eduard Wagner, 1967.

Fler berättelser ur samlingarna  >