Stångjärnsbit

En stångjärnsbit som tillverkades i Tornedalen i början av 1760-talet hamnade i Stockholm och har till slut funnit sin väg tillbaka till Norrbotten.

Stångjärnsbiten (Nbm 7518) i Norrbottens museums samlingar har framställts vid Kengis bruks övre hammare Kengis omkring år 1762. Den har därefter funnits i övervåningen till Ebba Brahes palats i Stockholm som påbyggdes 1762 och revs 1963.

Bruksverksamhet i Norrbotten

År 1642 upptäcktes järnmalm i Junosuando vid nuvarande Masugnsbyn och det blev inledningen till den norrbottniska bruksverksamheten med samlingsbeteckningen Torneverken. Vid Kengisforsen utanför Pajala uppfördes 1649 en hammarsmedja. Senare tillkom där två stångjärnshamrar, ett gjuteri, en kopparhammare, ett garmakeri (där kopparen befriades från föroreningar) och ett bokverk (krossanläggning).

Under 1600-talet var Sverige en ledande producent av stångjärn. Orsaken härtill var att vi hade god tillgång på träkol, järnmalmen hade en hög kvalitet och därtill hade vi ett tekniskt kunnande (nya masugnstyper). Ute i Europa var efterfrågan stor då enorma mängder järn behövdes till krig och skeppsbyggeri.

Tackjärnstillverkning

Tackjärn forslades med ren och ackja vintertid och med båtar sommartid från masugnen i Masugnsbyn. Vidare fanns vid Kengis ett mindre kopparverk liksom ett myntverk, vilket gjorde Kengis till världens nordligaste myntort.

Under perioden 1675-89 slogs drygt 30.000 daler plåtmynt av koppar. Myntningen fortsatte sedan sporadiskt till 1717, då ryssarna brände bruket. De första ägarna av Kengis bruk hette Arendt Grape samt Abraham och Jakob Momma (Reenstierna).

Efter 1717 kom driften i gång på nytt med tackjärnstillverkning, stångjärnssmide samt produktion av bland annat spik, yxor och grytor. En viktig förändring av gruvbrytningstekniken som ägde rum under 1700-talet var övergången från tillmakning (uppvärmning med eld) till krutsprängning.

Viktig industri på 1700-talet

Stångjärnstillverkningen var Sveriges viktigaste industri under 1700-talet och svarade för cirka 70 % av exporten. I mitten av århundradet övertog Abraham Steinholtz ansvaret för driften vid Kengis bruk.

Brukssamhället Svanstein uppkom på 1750-talet då en hammare flyttades från Kengis. Driften där blev dock inte långvarig och hammaren nedlades 1803. Gjuteriverksamheten vid Kengis bruk bedrevs till 1873, stångjärnssmidet till 1879 och manufaktursmidet till 1932.

 

Per Moritz
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerat 2007)


Fler berättelser ur samlingarna  >