Tryckstockar

Röcknerska färgeriet i Luleå levererade tyger och garner till kunder i stora delar av länet.

Skönfärgaren Johan Hedeman, född i Piteå 1720, slog sig ner i Luleå och anlade sitt textilfärgeri vid Norra Strandgatan. Han var troligen stadens förste yrkesman inom det här området. Johans svärson, Michael Röckner, även han en skicklig skönfärgare övertog färgeriet som i flera generationer framåt gick i arv från far till son.

Kundkretsen fanns inte bara i Luleå stad, utan även på landsbygden, Lule älvdal och lappmark samt även i andra områden. För att nå mer avlägsna kunder med sina garner och tyger samt för att knyta nya kontakter företogs långfärder till älvdalens marknadsplatser i Jokkmokk, Övre Edet, Edefors och Boden. Driften vid det gamla färgeriet upphörde 1908.

I Norrbottens museums samlingar ingår flera tryckstockar (Nbm 4463-4466) från Röcknerska färgeriet i Luleå.

Tygtryck

De första europeiska tygtrycken utfördes i Italien och Tyskland på 1100-talet. Man använde sig då av blocktryck, ett slags stämpeltryck. Ur ett hårt träblock skars mönster ut i relief. De upphöjda ytorna färgades in och trycktes på tyget. Blocktrycket som teknik levde vidare under lång tid. Under 1700-talet växte det i Sverige upp många små kattuntryckerier (kattun=tryckta bomullstyger). Sedan överflödsförordningen av 1721 hävts och även pigor var tillåtna att bära kattuner.

Då började det folkliga tygtryckets blomstring på schaletter, halskläden, kjolar, förkläden, livstycken, täcken och inredningstextilier. Tygtryck på linnetyg blev också vanligt förekommande under 1700-talet. Ända tills dess att näringsfrihet infördes 1846 måste privilegier utfärdas för all slags tygtryckning, även om det bara gällde att trycka på småstuvar och gamla kläder. Efter 1846 blev det fritt fram för vem som helst att utföra tryck på tyg: målare, färgare, amatörer och fria företagare. Inom industrin övergick man så småningom från tryckstockar till roterande valsar.


Fler berättelser ur samlingarna  >