Keramik - asbestmagrad

Fynd av asbestmagrad keramik antyder att människor kan ha känt till asbestens värmeisolerande och eldtåliga egenskaper redan under forntiden.

I museets arkeologiska samling finns stora mängder keramik som hittats vid utgrävningar och inventeringar i Norrbotten. Eftersom keramiken bränns vid tillverkningen har den bevarats ganska bra fram till idag, även om den oftast hittas i form av skärvor och fragment. Trots att vi i princip aldrig hittar hela keramikkärl, kan de små keramikbitarna hjälpa till att ge oss värdefull information om det samhälle i vilket keramiken tillverkades och användes.

Hållbart och värmetåligt

Forntida keramik innehåller oftast så kallad magring. Med magring menar man det material som blandas i leran innan keramiken bränns. Syftet med magringen var vanligtvis att den skulle fungera som armering, men andra ord göra keramiken mer hållbar.

En typ av keramik som ofta hittas här i Norrbotten och som finns väl representerad i museets samling, är så kallad asbestmagrad keramik. Denna typ av keramik hittas även i andra delar av Sverige men är mest vanlig i Norrland. Även i Norge, Finland och Ryssland har liknande keramik hittats. Keramiken utmärker sig genom att leran är magrad med krossade delar av mineralet asbest. Asbesten i keramiken ser ut som blanka fibrer, nästan som träflisor. Förekomst av asbestmagrad keramik i Norrland brukar tillskrivas perioden ca 1700 f.Kr. – ca 300 e.Kr.

Krukskärva, foto Göran Dahlin (2)

Samtidigt som man använde asbest vid keramiktillverkning, använde man ibland även andra typer av magring, exempelvis hår. Man kan därför fråga sig om valet av magring hade betydelse för vad man skulle använda keramikkärlet till. Asbest är ett mineral som ofta måste uppsökas eller importeras eftersom det inte går att hitta överallt. Att man gjort sig besväret att söka eller importera asbest, indikerar att man kan ha varit ute efter särskilda egenskaper hos mineralet.

Det sägs att användningen av asbestfibrer i leran kan ha möjliggjort tillverkning av hållbar keramik med mycket tunna väggar. Detta kan stämma eftersom vissa skärvor asbestmagrad keramik är just mycket tunna. Det finns däremot även asbestmagrad keramik som är mycket grov och innehåller stora bitar asbest. Den grövre keramiken har också ofta en svart beläggning på det som varit kärlets insida. Beläggningen kan betyda att insidan av kärlet utsatts för stark värme. Det finns därför teorier om att viss asbestmagrad keramik kan ha använts till "förvaring" av eld eller glödande kol.

Det finns också funderingar på om keramiskt material (inte bara kärl) som är magrat med asbest, kan ha använts i samband med metallhantering. Vid bearbetning av metaller krävs nämligen höga temperaturer och det var troligtvis en fördel om keramiskt material som användes tålde värme bra.

Vacker dekor

Det finns alltså olika teorier om vad asbestmagrade kärl användes till. Kanske var det så att de användes på olika sätt under olika tider och på olika platser? Oavsett användningsområde, har i alla fall krukmakarna ofta bemödats sig att dekorera kärlens utsida med vackra mönster. Skärvan är dekorerad med så kallad textilornamentik.

Krukskärva, foto Göran Dahlin

Hälsorisk då och nu?

Användandet av asbest som magring kan antyda att man kanske inte lagade eller förvarade mat i dessa kärl. Asbestfibrer är troligtvis både obehagliga att tugga på och ohälsosamma att förtära eller andas in. Vi kan däremot inte utesluta att vissa typer av asbestmagrad keramik användes vid matlagning. Vi vet ju inte om forntidsmänniskan kände till asbestens hälsorisker.

Vi arkeologer blir alltid lika glada när vi gör nya fynd av asbetsmagrad keramik. Samtidigt har vi och arkeologer runt om i landet börjat fundera på vilka risker det kan finnas med att hantera keramik som innehåller asbest. Efter att man under nutid kommit fram till att asbest är mycket farligt att inandas, sker inom byggbranschen sanering av asbest under noggrannt kontrollerade former. Vi försöker därför också vara försiktiga när vi hanterar fynd som innehåller asbest.

De tre skärvorna som visas här kommer kommer alla från utgrävningar på Snåtterholmen vid Arjeplog.

 

Mirjam Jonsson
Arkeolog, Norrbottens museum
(publicerad 2012)


Läs mer:

  • Baudou, Evert. Norrlands forntid: ett historiskt perspektiv. Bjästa 1995.
  • Bennerhag, Carina.Arkeologisk slutundersökning. Haparandabanan 2007. Lokal 13, 20 och 39. Nederkalix socken, Norrbottens län. Rapport 2009:1, Norrbottens museum, Dnr 252-2007.
  • Bergman, Ingela. Från Döudden till Varghalsen.Studia archaeologica universitatis umensis 7, Umeå Universitet 1995.
  • Hultén, Birgitta. On ceramic ware in Northern Scandinavia during the Neolithic, Bronze and Early Iron Age. Archaeology and environment 8, Umeå Universitet 1991.

Fler berättelser ur samlingarna  >