Ryggsäck från andra världskriget

I Norrbottens museums samlingar finns en ryggsäck (Nbm 20726) som var en del av den utrustning som användes av de norska kurirerna och motståndsmännen fram till tiden för tyskarnas kapitulation. Den är inlämnad av Gunnar Isberg.

Sommaren 1944 hade andra världskriget pågått i snart fem år, men nu kunde slutet äntligen skönjas. Både bland de allierade och i Sverige fanns det dock farhågor för att tyskarna inte frivilligt skulle ge upp Norge, och att hårda strider kunde vara att vänta. Man befarade också att civilbefolkningen skulle fara illa och att flyktingströmmen till Sverige skulle öka. I nordöst hade Sovjetunionen redan inlett befrielsen av Norge, och under reträtten söderut hade tyskarna evakuerat befolkningen samt bränt och förstört bebyggelse och andra anläggningar.

Baser

Under sommaren påbörjade därför den norska motståndsrörelsen, tillsammans med allierade underrättelseorganisationer, planeringen för norska jägarbaser på svenskt område. Avsikten var att de skulle genomföra underrättelse- och sabotageaktioner i Norge, hjälpa flyktingar, sända väderrapporter, samt inte minst skydda kraftverk, broar och telekommunikationer. Etableringen av baserna tillkom uppenbarligen genom samverkan med det svenska försvarets underrättelseavdelning, C-byrån. I januari 1945 var baserna operativa och bestod av omkring 80 man.

Det rörde sig om fyra baser med kodbeteckningen Sepal; "Måns" i STF:s Pältsastuga, "Anna" i STF:s stuga vid Unna Allakas, "Truls" vid Svenska Statens vilstuga vid nuvarande Silvervägen samt dessutom Sepals högkvarter, "Marit/Lotte", byggd vid östspetsen av Leinavattnet och Voskojaure en halvmil in på svenskt territorium. Inte så långt därifrån fanns Kari-basen, men den tillhörde en helt annan del av den norska motståndsrörelsen och var uteslutande en kommunikationscentral.

Chef över operationen var Haakon Kyllingmark, som långt senare blev bland annat norsk kommunikationsminister. Ansvaret för baserna kom att ligga hos Westfield Mission, som var en grupp inom OSS (Office of Strategic Services, CIA:s föregångare), på USA:s ambassad i Stockholm.

Familjen Isbergs hem i Kiruna var under kriget en knutpunkt för trafiken till och från baserna. Enligt Kyllingmark var Gunnars bror, kapten Fale Isberg, en av de svenska nyckelpersonerna i verksamheten. Fale Isberg tillhörde den svenska försvarsstaben och C-byrån och var den som, tillsammans med Kyllingmark organiserade verksamheten vid Sepalbaserna.

Kallax

På flygfältet vid Kallax utanför Luleå baserades vid årsskiftet 1944/45 tio stycken C-47 transportflygplan från den amerikanska arméns flygvapen. Deras uppgift var att överflytta norska polistrupper till de befriade norska områdena i nordöst. Polistrupperna var sedan 1943 utbildade i Sverige. Chef för denna operation var den norsk/amerikanske polarflygaren Bernt Balchen. Flygplanen beskyddades inledningsvis av svenska jaktplan. Dessa transportflygplan kom också att förse Sepalbaserna med utrustning.

Den nionde maj 1945 kapitulerade de tyska styrkorna i Norge utan strid.

Sepal är engelska för foderblad, vilket är de av blommans blad som sitter närmast under kronbladen eller blomkronan.

 

Robert Pohjanen
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2008)


Läs mer:

  • Gyllenhaal, Lars & Gebhardt, James F, Slaget om Nordkalotten, Historiska Media, 1999.
  • Albrigtsen, Roger, SEPALS 1944-1945, Forlaget Kristiansen, 2008.

Fler berättelser ur samlingarna  >