Samiskt skattfynd

När man läser om skattfynd sätts fantasin i arbete. Pirater och gulddubloner eller arabiska silvermynt från vikingatiden har dock hittills inte påträffats i Norrbotten. Men även samerna lär ibland ha grävt ner sina ägodelar i jorden och sådana fynd finns det faktiskt exempel på.

I början av 1930-talet gjordes vad som då beskrevs som ett skattfynd i Passekårså, som ligger i närheten av Nikkaluokta, men i Gällivare kommun. Passekårså betyder "den heliga ravinen" och det är möjligt att platsen en gång har varit en offerplats. Detta fynd är dock troligtvis ett så kallat depåfynd, vilket skulle kunna betyda att det är frågan om nedgrävt samiskt familjesilver.

Samiska beslag, foto Åke Åström

Fyndet består i alla fall av ett fragment av ett läderbälte, 36 fyrkantiga bältesbeslag av pressat bleck, två söljor, två remändesbeslag, en kedja med sju stycken uppträdda beslag, så kallade maljor, fem runda bleck med ögla på baksidan samt en mindre ögla, allt av silver. Alla föremål låg i en låsbar behållare av järn, förmodligen ett postskrin från 1600-talet. Tyvärr saknar alla föremålen stämplar vilket gör att de inte kan dateras exakt.

Med malja (från franskans maille, ursprungligen från latinets macula – fläck, maska) menas en smyckeform som hör hemma i den kvinnliga dräkten. Prydligt arbetade ringar som sitter parvis på tröjans eller livstyckets framsida och som är tänkta för plaggets hopsnörning. Den samiska kvinnan kunde ha upp till tretton par maljor på sin krage. Enligt SAOB är malja en ring för en kedja eller ett band till folkdräkt.

Dessa maljor föreställer sannolikt en krönt gotisk minuskel (gemen eller liten bokstav) i form av ett krönt m. Detta krönta m symboliserar himladrottningen, Jungfru Maria. Föremåls­formen har ett medeltida ursprung och motivet var tidigare särskilt vanligt inom cistercienserorden. Maljor med detta motiv är dock endast kända i samiskt material.

Samisk malja, foto Åke Åström

En Maria-kult omtalas bland samerna åtminstone från 1670-talet. Fjellström menar att maljor av denna typ var känd bland samerna åtminstone från sent 1400-tal. Det verkar vara Marias egenskap som Jesu moder som är motivet för denna dyrkan. Det har spekulerats om samernas eventuella handelskontakter med cistercienserklostret på ön Tautra i Trondheimsfjorden.

Att gräva ner familjesilvret på en hemlig plats endast känd av husfadern är en sed som anses ha varit vanligt förekommande bland samerna. Det finns också gott om berättelser som handlar om detta och om hur kunskapen dör med husfadern. Den här seden beror förstås på samernas nomadiserande levnadssätt. Men det var också ofta det säkraste gömstället mot tjuvar och rövare.

 

Robert Pohjanen
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerat 2015)


 Läs mer:

  • Lapskt silver, Phebe Fjellström, 1962.