Yxa/holkyxa

Yxan är ett av människans äldsta och viktigaste redskap.

Yxan (Nbm 2734) på bilden ovan är registrerad som lösfynd och påträffad vid Moskosel, Arvidsjaurs socken. Med lösfynd menas att den är tillvaratagen utan att fyndomständigheterna noterats. Detta gör att det är svårt att dra några slutsatser utifrån fyndet. Det enda som noterats är att den är "funnen 1-2 fot under markytan". Serning menar att denna yxa bör sättas i samband med svenska och finska holkyxor, samt att den förmodligen är av "nordiskt ursprung", men det är inte osannolikt att sådana yxor också kan påträffas i ett samiskt sammanhang.

Holkyxa

Yxan är ett av människans äldsta kända redskap. De äldsta yxorna, så kallade handyxor eller handkilar, användes redan för mer än 2 miljoner år sedan. Yxan har genom tiderna också varit ett av människans allra viktigaste redskap. Den har i första hand använts som ett bruksredskap, men även som vapen. Yxan har sedan förhistorisk tid också varit ett kultföremål och en maktsymbol i många kulturer.

De romerska ämbetsmännens, edilernas symbol för sin bestraffningmakt var spöknippen omlindade med läderremmar med en yxa instucken. Dessa kallades fasces. Symbolspråket återfinns även idag på polisens vapensköld, vilken innehåller spöknippen med instuckna yxor.

Under sten- och bronsåldern blev yxan även i Nordeuropa betraktad som ett kultföremål. Under vikingatiden blev framför allt stridsyxan en symbol för makt och värdighet. Under denna tid var de stora yxorna också nordbornas mest fruktade vapen.

En holkyxa, eller celt är en typ av yxa som huvudsakligen förekom under bronsåldern. Yxbladet övergick i en skaftholk i vilken ett vinkelböjt träskaft stacks in och fästes med harts eller liknande, ibland även med läderrem som knöts i en ögla vid holken. De äldsta exemplaren är från slutet av äldre bronsålder och dessa är också störst till storleken. Under slutet av perioden blev storleken allt mindre.

Järnanvändning

När järnframställningen kom i gång i Europa under första årtusendet före Kristus, blev järnet det dominerande materialet för tillverkning av yxor. Den ökande användningen av järn ledde till stora ekonomiska och sociala förändringar. Jordbruket intensifierades, vilket ledde till befolkningsökning och ett ökat behov av nya verktyg och bättre redskap. Yxan blev en förutsättning för utveckling och överlevnad.

Holkyxan användes även under järnåldern, men var då tillverkad av järn. Holkyxorna av järn var kilformigt smidda från "nacke" till egg. Kanske hade holkyxorna flera olika användningsområden? Vissa fynd tyder på att de inte enbart användes som yxor utan kanske även som mejslar och stämjärn. I Skandinavien användes holkyxor fram till omkring år 600. Gravfynd från Jämtland och Härjedalen tyder dock på att modellen förekom i dessa trakter ända fram till vikingatiden.

 

Robert Pohjanen
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2008)


Läs mer:

  • Serning, Inga, Övre Norrlands Järnålder, 1960.

Fler berättelser ur samlingarna  >