Kukkolaforsen

Tornedalen och området kring Ylinen Perävaara har varit bebott av ett jakt- och fångstfolk redan under senneolitikum (2 300–1 800 f.Kr). Tack vare de rika strandängarna för bete och slåtter, bosatte sig jordbrukande och boskapsskötande befolkning tidigt längs älven.

Från medeltida källor kan vi få en tydligare bild av byarnas utveckling. I jordeboken från 1543 nämns byarna, från norr: Korpikylä, Karungi, Kukkola, Övre och Nedre Vojakkala samt Mattila.

Livet vid älven

Älven har alltid varit viktig för Tornedalen, både som färdväg och för näringsfånget. Fisket har en lång tradition där olika fångstfällor har använts – strandnot, kolk och pator. På båda sidor om älven har byamän stått och håvat in sik ända sedan medeltiden.

Starka strömmar och relativt grund och stenig botten i Kukkolaforsen gjorde platsen lämplig för fångstmetoden håvning. Fisket har varit kopplat till byborna, men det har också varit skattelagt och en av statens reglerade verksamhet. För skatteläggningen ristades kronomärken in i stenar och hällar intill pataställen.

Tullkvarnar

En samling fiskebodar byggdes upp intill älven och i byn anlades två kvarnar 1834 och 1850. Kvarnarna var tullkvarnar vilket innebär att vem som helst fick mala säd i kvarnen mot en avgift, en tull, till kvarnägaren. Dessa båda kvarnar betjänade en stor del av Tornedalen, på både den svenska och finska sidan.

1903 uppfördes en såg intill den övre kvarnen och 1918 installerades en likströmsgenerator som försåg anläggningarna och byn med elström. Kvarnverksamheten minskade i och med elströmmen, när varje ort kunde börja installera egna elkvarnar.

Kronomärken

Tornedalen präglas av ett öppet odlingslandskap med långsträckta byar där gårdarna ligger glest på rad längs älven. I Kukkola är sikhåvning och pator något av en signatur. Bryggor efter patan vid Kukkolaforsen samt kronomärken visar på fiskets betydelse. På båda sidorna om älven står de gamla fiskebodarna bevarade. En av bodarna har ett klocktorn med urtavlan vänd mot älven. Klockan har använts för att man skulle hålla reda på fiskelagens fångsttider.

I byn vid Kukkolaforsen finns förutom fiskebodarna bland annat två välbevarade vattenkvarnar, en såg, mjölnarstuga, härbre, isbod och smedja. Alla är uppförda i slutet av 1800-talet och typiska byggnader som behövdes i en by. Till exempel härbret (aittan) är en timrad förrådsbyggnad med svagt utsvängda väggar. En sådan vasformad aitta är typisk för Tornedalen.

Intill fiskebodarna finns en kronosten. I stenen är ett kronomärke inristat. Kronomärken ristades in i stenar och hällar intill pataställen. De kom sannolikt till i samband med en skatteredovisning av fisket på 1700-talet. Märket visade att laxen som fiskades i patan intill tillhörde kronan och att fiskaren skulle betala skatt för sin fångst. Längre söderut finns ytterligare en sten med ett inristat kronomärke. På 1700-talet fanns 117 pator utmärkta och 1986 fanns bara åtta av dessa kvar.

Källor

Lundholm, Kjell (1988). "Fram till Kukkola gick floden: bosättning, fisk och fiske vid Torne älv. 2", rev. uppl. Luleå: Norrbottens museum.

Tillbaka till kulturhistoriska byggnader i Haparanda >

Tillbaka till flera kulturhistoriska byggnader i Norrbotten >