Kulturreservatet Hanhivittikko fäbod

I Tornedalen några mil utanför Övertorneå ligger Hanhivittikko fäbod. Den kom till på 1860-talet, var i bruk fram till 1965 och ägdes av byarna Matarengi och Haapakylä.

Hanhivittikko fäbod är välbevarad och en av få som finns kvar i Tornedalen. En karta från 1875 visar att här fanns elva byggnader. Idag står sju av dessa kvar och en har blivit återuppbyggd. Länsstyrelsen i Norrbotten har konstaterat att fäboden är unik i sitt slag i länet. Ängs- och betesmarken har en artikedom som är en av de mest värdefulla i Norrbotten och utrotningshotade växter frodas här.

Ett kulturreservat

Länsstyrelsen i Norrbotten har utnämnt fäboden till kulturreservat eftersom den är en välbevarad miljö som är mycket sällsynt i Norrbotten och behöver bevaras för framtiden. Fäboden är en levande kulturmiljö. Varje sommar slår man ängsmarken och byggnaderna underhålls med jämna mellanrum.

Hanhivittikkos vänner håller fäboden öppen på sommaren och en dag i december. Den 8 juni 2011 var det fäbodspremiär med fjällkor, grisar, får och höns enligt den gamla traditionen. Föreningen anordnar bland annat slåtterdagar, berättarkvällar, musikcaféer, "dagiskul" för barnen och "julkul".

Fäbodväsendet

Med fäbodarna sökte man bete utanför sin egen jordbruksbygd. Djuren stallades under vintern och utfodrades då med insamlat foder. Djuren fick sitt sommarbete långt ifrån hemgården eftersom markerna kring hemgården användes till foderinsamling och odling av spannmål.

I Sverige är de äldsta källorna som rör fäbodar daterade till medeltiden. I Norge finns belägg för att fäbodkulturen funnits redan under förhistorisk tid.

Åsikterna går isär över hur gammalt fäbodväsendet är. Vissa menar att fäbodarna är en del av det äldsta jordbruket och att de är äldre än gården. De menar att fäbodarna är en rest från tiden när jordbruket inte var knuten till en bestämd plats, utan man vandrade mellan olika platser för att finna bete åt djuren.

Andra hävdar att fäbodarna är ett ganska sent påhitt som uppkom när en växande befolkning sökte nya betesmarker allt längre bort från hemgården. Man påstår att det blev oekonomiskt att varje dag föra hem djuren om de befann sig för långt borta, och att fäboden uppstod på så sätt.

Forskarna är inte eniga om var det funnits fäbodar i Sverige. Vissa menar att de funnits på de flesta platser i landet, men att de under de senaste århundradena varit koncentrerade norr om den så kallade fäbodgränsen från Värmland genom norra Uppland. Hur många fäbodar som funnits vet man inte, men i stora delar av fäbodsområdet hade i stort sett varje gård en eller flera fäbodar – själv eller tillsammans med andra gårdar.


Läs mer

  • "Kulturreservatet Hanhivittikko Fäbod" Länsstyrelsen i Norrbotten
  • Olsson, Anna, "Fäbodar i Sverige – underlag för bevarandeplan", Jämtlands läns museum, 1997.
  • Larsson och Landsström, "Tradition i trä  en resa genom Sverige", Byggförlaget, Stockholm, 2002.

 


Besöksmål

Hanhivittikko fäbod ligger ungefär en mil nordväst om Övertorneå.

Strax norr om Övertorneå från väg 99 svänger man först vänster mot Överkalix, och sedan efter cirka 50 meter till höger mot Korpilombolo på väg 841. Därefter fortsätter man en mil tills man når fäboden.

 


 

Tillbaka till kulturhistoriska byggnader i Övertorneå >

Tillbaka till flera kulturhistoriska byggnader i Norrbotten >