Kauppilagården i Kangos, Pajala

Kauppilagården är en större, timrad mangårdsbyggnad uppförd i en våning med kallvind. Byggnaden mäter 18 x 6 meter. Sadeltaket är klätt med pannplåt och en enkel skorsten i rödtegel tronar på taket. Fasaden är inte panelerad utan timret är synligt och rödslammat. Knutlådorna är vitmålade.

Ovanför fönster och dörr finns överstycken i klassiserande stil. En enkel, bredare träbro är placerad framför den enda entrén. Byggnaden vilar på både natursten och lecablock. Kauppilagården används idag till att visa hembygdsföreningens samlingar för besökare.

Meitä hallitse Karl XIV Johan

Rolf Berggård från Kangos hembygdsmuseum har skrivit till Norrbottens museum och berättat att:

"Kauppilagården byggdes 1829. På översta bjälken står inristat "Meitä hallitse Karl XIV Johan" (över oss regerar Karl XIV Johan). Gården har flyttats en gång tidigare och har legat ungefär mitt i Kangos by. När den sista ägaren Lorens Kauppi byggde sig ett nytt modernt hus fick museet köpa gården och flyttade den till museiområdet 1952."

Pörtet

Mangårdsbyggnaden har ett stort pörte som var det enda rum, förutom mjölkkammaren, som var uppvärmd vintertid. Där bodde, sov och arbetade gårdsfolket. På den sida där den stora muren fanns var kvinnornas domän, där lagades mat och bakades. Där fanns spinnrock, vävstol och vagga.

På andra sidan höll gårdens karlar till, lagade skor och seldon, slöjdade lieskaft och andra redskap, lagade kälar och annat som fodrade tillsyn. Under taket fanns sparrar där man torkade slöjdvirke, satte potatis på groning med mera. Under köksgolvet fanns en källare där man förvarade potatis, rotfrukter och annat som krävde källarsval förvaring.

I det rum som inte värmdes upp fanns oftast en kakelugn som man kunde använda om man fick besök av "finare" främmande, till exempel prästen och klockaren, som inte kunde bjudas på kaffe eller mat i pörtet. Besökande bybor blev däremot bjudna på kaffe i pörtet.

Kangos hembygdsmuseum

Kangos hembygdsmuseum grundades av byns JUP-avdelning (Jordbrukarungdomens Förbund) 1934, då den lilla Puoppastugan, som skulle rivas, köptes som museum och samlingsplats för byns ungdom. Den flyttades då till det område som senare skulle bli museiområdet.

Nästa byggnad som köptes och räddades undan förstörelse var en loftbyggnad som förr var ett vanligt inslag i det byggnadsbestånd som omgav de kringbyggda gårdstunen. Under 1930-talet ökade byggnadsbeståndet på museiområdet med en slåtterkoja med äldsta inristade årtalet 1719, en mjölkkällare från 1800-talet och ett envåningshärbre förmodligen från 1700-talets första år.

Idag finns på museet 14 museala byggnader – förutom de ovan nämnda en välbevarad skvaltkvarn, ett trevåningshärbre, en rökria, ett rökpörte, en nili eller njalla, ett litet härbre också kallad kihopouti, två mangårdsbyggnader och ett timrat utedass.

Museet har i sina samlingar drygt 800 föremål i huvudsak från det tornedalska bondesamhället men också en del från det skogssamiska samhället i norra Tornedalen. Huvudman för museet är idag Kangos hembygdsförening.

Uppmärksammad av länsstyrelsen i Norrbotten

Under 2010 restaurerades Kauppilagården med byggnadsvårdsbidrag från länsstyrelsen i Norrbotten. Motiveringen till bidraget var att hembygdsmuseet i Kangos speglar övre Tornedalens äldre byggnadsskick. Bidraget gällde utbyte/restaurering av väggstockar, golvåsar, trossbotten samt information om arbetet.

Timmermän från Gallijar-Järvlia kulturbygdsförening utförde restaureringen under sommaren. Medlemmar ur hembygdsföreningen var också aktiva i arbetet. De ordnade aktiviteter under en vecka där besökarna fick se hur timmermännen arbetade. En smed var också på plats och det fanns möjlighet till att prova på hantverket. Under veckan kom 400 besökare, vilket kan jämföras med att i Kangos bor endast 280 innevånare.

 

---

Tillbaka till kulturhistoriska byggnader i Pajala >

Tillbaka till flera kulturhistoriska byggnader i Norrbotten >