Sandträsk sanatorium

Sanatoriet i Sandträsk består av en rad arkitektoniskt intressanta byggnader och representerar en del av en social historia som har haft stor betydelse för många människor.

Sandträsk ligger utmed malmbanan mellan Boden och Gällivare. Landstinget köpte egendomen efter överste Carl Otto Bergman (1828-1901) som 1887 hade köpt marken och där anlagt ett jordbruk med herrgårdsbyggnad.

Sandträsk sanatorium 1913-1931

Den 14 september 1913 invigdes Sandträsk sanatorium med plats för 88 patienter. De vårdades framför allt i den då nybyggda "stora paviljongen", även benämnd Torpet. Redan från början var sanatoriet i Sandträsk belagt till sista plats och behovet av vårdplatser för tuberkulösa i länet var fortsatt stor.

Sanatoriet visade sig vara för litet och motsvarade heller inte kraven som kunde ställas på en funktionell tuberkulosanstalt. Stora avstånd mellan byggnaderna medförde att både mat och patienter (till och från badet) måste bäras utomhus långa sträckor, olämpligt nog även vintertid. 1927 beslutades i Norrbottens landsting att ett väl utrustat och tidsenligt centralsanatorium skulle anläggas i Sandträsk.

Norrbottens läns centralsanatorium 1931-1964

Ett modernt och ändamålsenligt tuberkulossjukhus stod färdigt i Sandträsk 1931. Då fanns 345 vårdplatser. Därefter tillkom ytterligare byggnader för personal och vård. På statens bekostnad uppfördes så kallade E-paviljonger vid landets sanatorier för vård av andra världskrigets tuberkulossjuka flyktingar, i Sandträsk med 44 platser.

På grund av överbeläggning inrättades anstalten Hälsan i Antnäs som annex till centralsanatoriet 1954, med plats för 20 patienter vilket innebar att det som mest fanns 409 vårdplatser. Avveckling av verksamheten kunde påbörjas året efter, då vårdbehovet börjat minska och beläggningen sjönk, främst tack vare tillkomsten av verksam antibiotika mot tuberkulosbakterier. Totalt vårdades cirka 26 000 patienter vid sanatoriet. 1964 flyttades verksamheten till centrallasarettet i Boden.

Kulturhistoriska värden idag

Sanatoriet består av en rad arkitektoniskt intressanta byggnader, byggda vid olika tidpunkter där tidens arkitekturtrender har fått prägla bygget snarare än platsens karaktär. Parkanläggningen som delvis finns kvar är viktig för att förstå sammanhanget i anläggningen och synen på rehabilitering och tillfrisknande, samtidigt som den självklart har ett trivselmässigt och estetiskt värde. Sanatoriet representerar en del av en social historia som har haft stor betydelse för många människor.

Tuberkulos

Infektionssjukdomen tuberkulos, även kallad tbc och lungsot, var allmänt utbredd i Sverige i början av 1900-talet och drabbade Norrbotten hårt. Vid sekelskiftet skördade sjukdomen årligen omkring 500 offer i länet. Upp till vart tredje dödsfall berodde på tuberkulos i länets svårast drabbade områden.

1904 bildades Norrbottens länskommitté mot tuberkulos (länsförening 1906), med syfte att:

"Med alla till buds stående medel verka för bekämpandet av tuberkulosen såsom folksjukdom i vårt land med särskild hänsyn till förhållanden inom Norrbottens län".

Föreningen bedrev upplysnings- och barnkoloniverksamhet, och verkade för dispensärverksamhet och vårdplatser för tuberkulöst sjuka. 1906 inleddes ett "socialhygieniskt försök att hämma tuberkulosens spridning" förlagt till anstalten Hälsan i Antnäs, Nederluleå socken. Hälsan kom att bli länets första sanatorium.

Norrbottens museums samlingar

I museets föremålsmagasin bevaras möbler, tavlor och föremål från Sandträsk sanatorium. I stora paviljongen användes antagligen de sittmöbler som (2013) finns på scenen i biblioteket på Norrbottens museum.

Källor:

"Anstalten Hälsan", Gustaf Neander, 1927
"TBC – Norrbottens gissel", 1961
"Kampen mot en folksjukdom", Carl Ryde, 1965
"Sandträsk sanatorium," Kerstin Lundin, 1985.
Samt utdrag ur Norrbottens museums industriminnesundersökning i Boden 2000

Tillbaka till kulturhistoriska byggnader i Boden >

Tillbaka till flera kulturhistoriska byggnader i Norrbotten >