Rödkallen, Luleå
Lotsstugan på Rödkallen
Rödkallen i Luleå skrärgård
Rödkallen i Luleå skärgård
Rödkallens kapell
Rödkallens kapell
Rödkallen i Luleå skärgård
Luleå skärgård har länge nyttjats av människan. På Rödkallen finns välbevarade och vackra kulturmiljöer. Ön ingår i Norrbottens kulturmiljöprogram.
Rödkallen har en lång historia. Under medeltiden nyttjades ön av fiskare från finländska Karlö. Borgarna från Luleå skulle också börja använda ön för fiske. Här finns lämningar efter ett tidigt fiskeläge, med husgrunder och gistgårdar. I närheten ligger också labyrinter. Under 1780-talet restes ett kapell av fiskare från Luleå och Karlö. Kapellet var inte enbart till för gudstjänster, utan fungerade även som sjömärke och utsiktsplats. Det vackra kapellet står kvar än idag.
Fyren
I mitten av 1800-talet krävde den ökade sjötransporten fler fyrar i skärgården. År 1871 stod Rödkallens fyr klar, en järnkonstruktion av Heidenstamtyp. Intill fyren finns två fyrvaktarbostäder, den äldsta uppfördes samtidigt som fyren. Fyren släcktes år 1960 och lotsplatsen fanns kvar till 1980. Fyren och fyrvaktarbostället är idag byggnadsminnesförklarade.
I dagens fiskeläge finns små röda fiskestugor av olika åldrar med sina uthus. Fiskestugorna fungerar nu som fritidshus. På sommaren går båtturer ut till öarna från Luleå och på vintern är isvägarna öppna. Mer information finns på Luleå kommuns hemsida om Luleå skärgård.
Labyrinter
En labyrint är en stenformation gjord av människor och de är lite av ett mysterium. Det finns både väldigt gamla labyrinter, men också mycket unga exemplar. Flertalet labyrinter antas vara yngre än 1 000 år. Varför de byggts är man inte säker på. I Norrbotten återfinns de i yttre skärgården nära säsongsfiskelägen och vid goda fiskeplatser i kust och inland, vilket tyder på att det är fiskare som byggt dem i önskan om en god fångst.
Minnen från ön
Ett minne av Rödkallen:
"Rödkallen ligger mig varmt om hjärtat. Vi hade stuga där under några år, min pappa var lots och innan de drog in Rödkallen som lotsplats så hade de flesta lotsar stuga där. De fick en lotsning från hamnen I Luleå till Rödkallen, och fick sedan vänta på ön tills det var dags att ta ett ankommande fartyg in till hamnen i Luleå. Lotsarna och båtmännen (de som körde lotsbåten) bodde i lotsstugan eller hade egen stuga.
Det gick en lotsbåt från fastlandet till ön två gånger i veckan, om jag inte minns fel så var det måndag och fredag. Det var bra för de boende då de inte behövde ha egen båt för att ta sig mellan fastlandet och ön. Så vitt jag vet så var det lotsarna och båtmännen som fiskade, ingen var fiskare till yrket. När ön slutade vara lotsplats slutade också dessa två båtturer att gå. Därefter fick alla sommarboende ta sig dit på egen hand.
Vår stuga var nog den minsta på ön, köksdelen var en liten fiskebod och sovrummet var en gammal isboda och mellan dessa var det byggt en hall. Idag är det ingen som använder stugan för den är full med mögel. Ägaren bor i stugan nedanför som byggdes till farmor och farfar.
Att följa med pappa på en lotsning var spännande, då fick jag klättra i lejdarna (stegarna). Var båten tom på last då var det högt att klättra och så fick jag vara på kommandobryggan under resan. Det fanns inget dåligt väder, det var bara att föja med och inga flytvästar användes trots att vi var långt ute på öppet vatten då vi äntrade båtarna från lotsbåten som låg och guppade intill fartyget."
Tillbaka till kulturhistoriska byggnader i Luleå >
Tillbaka till flera kulturhistoriska byggnader i Norrbotten >